Underordnande konjunktioner
Konjunktioner är oböjliga ord, som man använder för att binda samman ord eller grupper av ord. I vissa fall kan konjunktioner inleda meningar, men binder då ihop dessa med tidigare meningar. Samordnande konjunktioner. Nedanstående är de vanligaste "samordnande konjunktionerna" i svenskan. I satsläran kallas dessa ord för "bindeord". Konjunktioner exempel
En konjunktion (av latinets conjunctio, 'förening') är ett ord eller en fras som har till uppgift att binda samman satsdelar eller satser. De kan vara samordnande eller underordnande, [ 1] beroende på hierarkin de ger de sammanbundna satserna eller satsdelarna. Oftast kallas de samordnande konjunktionerna bara för konjunktioner och de. Vad är konjunktioner
Konjunktioner är ord som binder samman ord eller grupper av ord och beskriver förhållandet mellan dem. Exempel på ord som är konjunktioner: o ch, men, för, om, eller, att, så, utan, därför att, även om, trots att, så att, när, sedan, innan, eftersom. Subjunktioner exempel
Hur använder man konjunktioner? "Konjunktioner" är ord som binder samman ord eller grupper av ord och beskriver förhållandet mellan dem. Ordet konjunktion betydde från början "förening". Konjunktioner är oböjliga ord, som man använder för att binda samman ord eller grupper av ord. Vad är subjunktioner
Vanliga konjunktioner är “och” och “eller” eller “men”. För att få våra meningar att hålla ihop så använder vi ord från ordklassen konjunktion, även kallad bindeord. De är ofta korta ord som används för att länka ett ord med ett annat och visa vilka ord som hör samman. Konjunktioner och subjunktioner
tioner. För dem används under övergångstiden beteckningen ”konnektiv” som en praktisk etikett. Vi tar däremot inte ställning till om konnektiv ut-gör en egen grammatisk kategori vid sidan om ordklasserna konjunktioner. Vilka ord är konjunktioner
Följande verb och uttryck tar inte konjunktiven när de används jakande, eftersom de uttrycker fakta som anses säkra - åtminstone i talarens medvetande. När de är negativa eller förhörande kräver de konjunktiven: c'est que: det är det/eftersom connaître (quelqu'un) qui: att känna (någon) som croire que: att tro det.
Subjunktioner
Samordnande konjunktioner. Nedanstående är de vanligaste "samordnande konjunktionerna" i svenskan. I satsläran kallas dessa ord för "bindeord". Bindeorden binder samman likadana satsdelar och satser. Se vårt arbete om satslära. Exempel på hur de används: och Per och Stina åkte till Malmö. eller Greta eller Sture får laga middag. utan.